GLAPPET
"Glappet" - en feministisk framställning av den unga kvinnan
För inte så länge sedan upptäckte jag boken och dvd:n "Glappet" på nytt i min bokhylla och började genast att fundera över serien som jag tyckte mycket om när jag var yngre och faktiskt fortfarande tycker om, trots att den har några år på nacken och trots att jag själv inte sett den förrän många år efter dess premiär. Men det gör inte så mycket, för serien har ett tidlöst budskap. "Glappet" är en tv-serie från 1997 i sex delar som även går att se på SVT:s Öppet Arkiv. Serien handlar om Ella och Josefin som står mitt i glappet mellan barnets nyfikenhet och den vuxnes mognad, eller kanske ännu bättre uttryckt, på väg att bli den nya kvinnan som de ofta talar om tillsammans. Manus står eminenta Christina Herrström för och regi står den likaså eminenta Peter Schildt för. Ella och Josefin spelas av Julia Dufvenius och Katharina Cohen och båda har efter serien fått lysande karriärer. För mig lyser budskapet feminism starkt i serien, för det är just det, den starka, jämlika kvinnan som Ella och Josefin utforskar.
Feminism är Ella och Josefin i "Glappet". Feminism är förmågan att göra bruk av sitt eget förstånd utan någon annans ledning – sapere aude, som vi så många gånger får höra i serien. Feminism är Ella och Josefins insikter om sig själva, om livet, lust, längtan och om likgiltighet. Feminism är att resa sig efter sitt första ordentliga heartbreak. Feminism är att växa, som kvinna och som människa. Feminism är när, spoiler alert, Ella demonstrativt drar undan bordsduken på Hetterbergs mitt framför ögonen på de två männen som krossat deras hjärtan. De två männen som trampat på deras ömma flickhjärtan, de där ömma flickhjärtan som Ella och Josefin så envist vill utforska och stärka för att bli den nya kvinnan. Ella och Josefin, som i blindo trott att de genomskådat männen som förälskade, som hänförda av deras starka, kvinnliga sidor blir förstås förkrossade. Ella reagerar med ilska och Joesfin med sorg. Två olika sätt att hantera ett heartbreak. Jag själv reagerar definitivt som Josefin, med sorg. Jag måste tömma mina tårar tills det inte gör ont mer, tills det inte finns några tårar kvar, men jag har alltid beundrat människor som Ella. Människor som reagerar starkt, häftigt och kraftfullt, men jag har insett att jag inte är en sådan person. Jag är en Josefin som sörjer, har nära till tårar och behöver nästintill torka ut mig själv innan jag kan resa mig upp. Men när jag väl gör det – då finns det mod och styrka så det räcker och blir över.
Enligt Nationalencyklopedin är feminism en "social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män". Det är alltså en rörelse, ständigt pågående för en rörelse kan aldrig stanna. Feminism är Ella och Josefins rörelse i "Glappet". Feminism är att våga och feminism är att gå vidare efter sitt första riktiga heartbreak. Feminism är att ha mod att göra bruk av sitt eget förstånd, utan någon annans ledning, Sapere Aude.
HÄR finns serien tillgänglig på svtplay!
Ta hand om er kompisar,
Vi hörs!