Lifeupdate
Det luktar gott i min soffa. Har fått ett par jättefina doftpinnar av Jennifer i inflyttningspresent och en supergosig filt av förskollärartjejerna som brukar bli mitt sällskap om kvällarna. Vi började ny kurs idag, estetiska lärprocesser och jag känner mig glad. Det är mina ämnen det där och trots att tempot är högt och det är krävande tror jag att det kommer bli roligt. Det känns att vi börjar närma oss slutet av utbildningen nu. Doftpinnarna har fått äran att stå bredvid fotot på Nicklas och hans autograf. Hedersplatsen! Filten får naturligtvis vara i soffan så att man kan gosa med den. Soffan luktar extra gott idag, skulle vilja spara doften om man bara kunde.
Sedan måste jag ju dela med mig av de superfina SKAM-tröjorna som jag och Jennifer har köpt likadana! Goals liksom, klart BFFs har likadana glittrande klänningar och fina tröjor och allt ju! Det står "Mennsker trenger mennsker" på tröjorna, ett fint budskap, för visst är det så att vi behöver varandra. Vi får aldrig glömma bort varandra, vi måste vara rädda om varandra och ta hand om varandra. Låter kanske enkelt och töntigt, men att bara finnas där, ta en fika, sitta och prata eller bara finnas där helt enkelt - det kan vara räddaren i nöden ibland. För er som inte sett den norska sucée-tv-serien SKAM rekommenderar jag verkligen er att göra det! Finns på NRK och SVTPLAY. Hört talas om serien har nog de flesta gjort och trots att man kanske är skeptisk mot stereotypa ungdomsserier som SKAM kanske verkar vara så ge det en chans! Hett tips från hobbyjournalisten.
Och så till sist, mitt masterpiece! Haha, nej, skämt åsido, men min lilla 1980-tals historia börjar närma sig sitt slut. Jag bjuder på en halvdålig bild på prologen som en liten sneakpeak. Jag har två kapitel kvar som jag inte skrivit, men som måste till, sedan är det bara korrekturen kvar. Det är i och för sig inte så lite det och kommer ta sin tid, men när de första orden kom till mig i slutet av sommaren 2011 hade jag aldrig kunnat tro att det skulle bli en roman av det här. 2011 trodde jag inte så mycket om någonting. Det gör jag nu. Man måste våga tro och hoppas. Och jag tror, och jag hoppas att den här historian en dag kommer att tryckas som min första utgivna bok. Det är en dröm.
