Ärlig och ledsen
Bjuder på ett par utdrag från det personligaste jag har - min dagbok. Kanske inte är någon som bryr sig, men av någon anledning känns det bättre när jag kan skriva av mig här på bloggen också. Det är ledsamt just nu och jag hoppas att det kan vända. Ledsen för taskigt språkbruk, men det är som sagt utdrag från min dagbok och där kan man rent ut sagt skriva vad fan man vill.
Söndagen den 3 juni 2017: Jag orkar inte. Orkar inte. Varför i hela helvete funkar det aldrig? Vad gör jag för fel? Är jag så jävla fel? Jag vill inte gråta mer. Vill inte ge upp hela mig själv för någon som ändå inte bryr sig om mig. Jag vill inte, men jag gör det, för jag längtar så mycket. Jag försöker att inte försöka eftersom det är lönlöst. Men ändå kan jag inte låta bli.
Måndagen den 4 juni 2017: Det är svårt att älska när man förnkippar kärlek med något som gör ont.
Lördagen den 17 juni 2017: Jag har gjort alla misstag man göra och ändå fortsätter jag att misslyckas. Min själ håller på att dö ut. Livet, vad fan är det? Ett skämt? "När jag vaknade på sjukhuset visste jag att jag ville leva, men jag visste inte hur" - Dunja Haussmann ur Weissensee. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
Måndagen den 26 juni 2017: Jag vet vad jag saknar, är väl det som gör att det svider. Jag saknar pusselbiten som är som du - bara det att den skall passa och inte skava så jävligt.
Godnatt på er. Jag hoppas att ni mår bra, skall försöka sysselsätta mig bäst jag kan så kommer jag väl ur dippen så småningom.