SEX and the CITY

Hej på er kompisar!
 
Har du inte sett Sex and the City rekommenderar jag dig att inte läsa det här inlägget förrän du har sett serien, för här kommer lite spoilers i form av nygamla reflektioner på serien!
 
Alltså hörni! Sex and the City! Jag behöver knappast säga mer. En av världens största TV-serier och en personlig favorit. Den har hängt med mig i många år nu och det har väl knappast undgått något SATC-fan att den nya säsongen kommit ut på HBO nu. Jag ser så mycket fram emot att se de nya avsnitten, för det har jag faktiskt inte gjort....! Istället har jag innan jag ger mig an den nya säsongen bestämt mig för att titta igenom de gamla säsongerna och filmerna. Och det är en del saker jag ser med nygamla ögon. 
 
Brytet mellan säsong 1 och 2 är fortfarande lika smärtsamt som jag minns det. "Was I addicted to the pain? The excuisite pain of wanting someone so unnatainable?", som Carrie funderar när hon sitter i sin stol vid fönstret och inser det hon aldrig velat inse. Hon älskar någon hon aldrig kan få. Och det gör väl så ont att se det eftersom man upplevt det själv. Men det är länge sedan nu. Och jag har det så mycket bättre nu när jag hittat den riktiga, sanna, äkta kärleken. Jag vet att jag skrev om denna situation för ett antal år sedan, länk finns: Om någon vill läsa det inlägget.  
 
Ett annat exempel är när Carrie dejtar den 26-åriga bisexuella killen och alla tjejerna i kompisgänget är överrens om att det är lite konstigt. Det är ju en serie med några år på nacken, men inte kunde jag minnas att de faktiskt hade en så förlegad syn på olika sorters sexualitet? Även om de inte talar om det i någon hotfull eller negativ klang så kvarstår ändå faktumet att Carrie irriterar sig på att han inte är antingen straight eller homosexuell utan tvärtom bisexuell. Den enda som framlägger en något mer aktuell syn på sexualitet är Samantha med sin framfusighet när hon helt självklart säger att hon är en "Try-sexual, I´l try anything!". 
 
I säsong 3 inleder Carrie en relation på nytt med Mr. Big, bakom såväl Natashas och Aidens ryggar. Jag minns det som hemskt och elakt mot alla inblandade, men jag har nog aldrig riktigt reflekterat över hur illa Carrie även gör sig själv och Big i det hela. Jag har alltid sett det som att hon gör sitt största misstag, sin största elakhet tillsammans med Big genom att vara otrogen. Och det är elakt, även om varken Carrie eller Big i grund och botten är några elaka människor, tvärtom! Men de gör även sig själva illa. De går bakom ryggen på sina egna känslor genom att aldrig erkänna för sig själva hur djupt de älskar varandra. DET är det största misstaget som sker i säsing 3. 
 
Ja, det finns mycket att säga om SATC och jag ser verkligen fram emot att se den nya säsongen så småningom!
 
Har ni sett de nya avsnitten? Vad tycker ni om dem? 
 
 
 
Ta hand om er kompisar,
 
Vi hörs.