hobbyjournalisten.blogg.se

När jag var 13 år öppnades en dörr i mitt liv som kom att sätta djupa spår inom mig, ärr som ännu inte läkt och aldrig kommer göra det heller. Men det är inga ärr som gör ont, nu har det blivit vackra ärr. Precis som de flesta drabbas man någon gång i livet utav det där fenomenet som kallas fangirl, alltså att man går upp totalt i en kändis! Det händer ofta i de tidiga tonåren när man just börjar bekanta sig med sig själv och sina innersta känslor, sin identitet. Precis så var det för mig och kändisen det handlade om var Nicklas Hocker som var med i Idol 2009. Han var ingen världskändis, men det spelar ingen roll, för han träffade mig rakt in i hjärtat. Hans sätt att vara i det offentliga, så personlig som han faktiskt var gentemot sina fans, hans musik, hans röst, allt det han förmedlade. Jag blev starstrucked och började känna saker jag aldrig känt förut. Det var läskigt, för jag kunde gå upp totalt i eufori över honom och som den lilla flicksnärta jag var visste jag inte att man kunde känna så underbart, men samtidigt smärtsamt. För han var ju oåtkomlig, och det var det som gjorde ont.

 

Med tiden och med erfarenehterna lärde jag känna mig själv bättre, blev äldre och gick vidare. Men aldrig kan jag förneka hur mycket Nicklas Hocker har betytt för mig och min identitetsutveckling, formandet av mitt jag. Idag är jag tacksam för att jag kunde känna så mycket, för alla mina känslor har hjälpt mig att utveckla inte bara mig själv utan även mitt skrivande. Jag kommer aldrig att glömma den dagen då jag fick träffa honom på Aranästeatern i Kungsbacka. Jag kommer ihåg varenda rörelse, varenda doft, men har efter vårt korta möte en kraftig minneslucka. Från det att jag vänt ryggen och skulle gå ut till parkeringen är det bara svart. Jag minns att det började flimmra framför ögonen, jag fick grbba tag i min pappas arm och sedan var det svart ända tills jag satt i bilen med en flaska vatten och kommit till sans igen. Det var en läskig och mäktig upplevelse. Han betyder fortfarande mycket för mig och idag tänder jag ett ljus för en fin kille som tyvärr inte finns med oss längre idag. Nicklas Hocker valde nämligen att ta sitt liv och hittades död den 23 september 2012 i en ålder av ringa 20 år. Som jag. Det är fruktansvärt tragiskt och hans död tog hårt på mig, och jag har många gånger frågat mig hur illa däran hans nära och kära måste vara. Jag menar, om jag som inte ens kände honom, kunde må så dåligt, vad måste då inte de känna?

 

Jag tänder ett ljus och fäller en tår för honom. Han är saknad ♥